Vi kom in på ämnet restaurang Pavis i Jakobstad under en kaffepaus på arbetet i dag och jag beslöt mig för att jag skulle gå och söka upp den i kväll. Det lär vara vackert där vid stranden. Efter att ha vandrat en stund blev jag upplyst av ett par på cykeltur att jag var på fel väg.
Jag hade nämligen bara lite lösa instruktioner att gå på, och de var nog rätt men när jag nu efteråt kollat på kartan insåg jag att jag missuppfattat åt vilket håll jag skulle gå.
Fast det var inte det som var poängen i det här inlägget, utan snarare hur man kan få uppleva nya vyer.
För när jag hade svängt om och gått tillbaka provade jag på en annan väg, som jag tänkte att den kanske kunde vara rätt. Efter ett par kilometer insåg jag att så var inte fallet.
Den första impulsen i ett sådant läge är att vända om och gå tillbaka samma väg. I stället valde jag att slå in på en annan väg som gick åt ungefär samma håll. Den vanemässiga impulsen vill få oss att gå kända och trygga vägar. Det är därför vi så ofta fastnar i gamla hjulspår.
När vi vågar slå in på nya, okända, vägar lär vi oss nya saker och vidgar våra vyer.
Så jag följde några gator där och kom så småningom fram till Rådhusgatan, som jag vet leder till centrum. Saken var bara den att jag inte visste åt vilket håll jag skulle gå för att komma dit. Jag valde det ena hållet och upptäckte efter några hundra meter att det var fel.
Igen valde jag att slå in på en annan väg i stället för att vända om och följa den kända vägen tillbaka.
Det är en lite märklig känsla när man är på ett främmande ställe, och inte har en aning om var man är och om man är på väg åt rätt håll. Men jag räknade med att om jag hittat rätt hela vägen från Närpes till södra Tyskland skulle jag nog hitta rätt i Jakobstad också.
Och visst gjorde jag det. Efter drygt två timmars vandring var jag tillbaka i centrum, med många nya intryck av Jakobstad.
Nästa vecka måste jag bara komma ihåg att ta med vandringsskorna, så att jag har lite bekvämare skor att gå i.