Tror du att du som medborgare och invånare i ett västerländskt land, eller i något land överhuvudtaget, är en fri människa?
Glöm det.
Du är statens egendom.
Staten har rätt att använda dig för sina egna syften och i sitt eget namn.
Då staten kallar är du tvingad att ställa upp.
Ifall du råkar vara bra på något, till exempel en idrott, och blir uttagen i ett landslag har du inte rätt att tacka nej, utan en verkligt giltig orsak.
De som håller på med idrott brukar säga att det är en ära att bli uttagen i landslaget. Och det kan säkert uppfattas så, men det är samtidigt också ett tvång. Därför att den uttagna inte har ett val att tacka ja eller nej till platsen, utan är tvungen att ställa upp, annars kan man bli straffad.
Detsamma gäller om landet hamnar i krig, oavsett om man blir attackerad eller om det är det egna landets politiska ledare som startar kriget.
Då har staten rätt att tvinga en att ställa upp för den.
Som medborgare och invånare i ett land är vi människor livegna under staten, och vår frihet är därmed beskuren.
Vi föds som absolut fria individer, som barn till kärleken och livet. Medborgare blir vi först då vi skrivs in i statens böcker och får en del rättigheter, men samtidigt försvinner den absoluta friheten.
Vid en första anblick kan det se ut som om vi är fria, men i praktiken är vi fångar.
Det här skrivet enbart som ett enkelt konstaterande av en verklighet vi själva skapat .