Ett inslag från en internationell arbetsplats, vilket dagens växthus är.
Någon säger någonting på ett språk som flera av oss inte förstår, och brister sedan ut i ett smittande skratt.
Vi förstår inte orden, men skrattet kan vi alla förstå.
Vi sätter i dag alltför stor vikt vid ord.
Ord är väldigt begränsande, de kan på sin höjd förklara en liten del av verkligheten.
Orden är också exkluderande, stänger ute en stor del av människorna.
Skrattet är inkluderande, och kan förstås av nästan alla.
Det är ett universellt språk.