Det finns ett begrepp på kinesiska som lyder mo chao.
Det betyder ungefär stilla eller tyst reflektion.
I den dagliga brådskan och i tänkandet blir verkligheten ofta suddig och oklar.
När vi ger oss tid för stilla reflektion framträder den klar och tydlig.
Zen mästaren Hung Chin har skrivit nedanstående dikt om stilla reflektion.
Tyst och fridfullt glömmer man alla ord;
klart och livfullt framträder det framför honom.
När man inser det, är det vidsträckt och utan kanter;
i dess innersta väsen blir man tydligt medveten.
Ovanligt reflekterande är denna klart lysande medvetenhet,
full av under är denna rena reflektion.
Dagg och månen,
stjärnor och strömmar,
snö på tallar
och moln svävande på bergstopparna –
från mörker blir de alla glödande klara;
från dunkel vänder de sig alla mot strålande ljus.
Oändligt under genomsyrar detta lugn;
i denna reflektion försvinner varje uppsåtlig ansträngning.
Stillhet är ordet för alla läror.
Sanningen om fridfull reflektion
är perfekt och fulländad.
Åh titta! De hundra floderna flyter
i omtumlande flöden
till det stora havet!