I vanliga fall är det full fart med bilar som kör om här på morgnarna, med människor som åker till sina arbeten eller vart de är på väg. Förutom på veckosluten då förstås, då det är lugnare.
Vet inte varför jag noterade i dag att det inte kör några bilar, kanske för att det är fredag och det normalt skulle vara mycket trafik.
Nu är det så lugnt att man nästan kan höra tystnaden av de frånvarande bilarna.
Orsaken till att det är så lugnt är naturligtvis att det är långfredag i dag, en ledig dag för de flesta.
Vi människor har gjort någonting väldigt märkligt med vår tillvaro. Beroende på ålder och livssituation ser det lite annorlunda ut för olika individer, men i det stora hela har vi delat in tillvaron i arbetsliv, familjeliv, privatliv, fritid, pensionärsliv och så vidare.
Trots att det inte finns något annat än det odelbara Livet.
Det spelar ingen roll hur gamla eller unga vi är, vad vi gör, var vi befinner oss, den stund som är, är alltid Livet med stort L. Den här stunden är aldrig bara en del av Livet, utan den är det hela.
Vi har alltid, alltid, ALLTID, hela livet med oss.
Ifall vi glömmer det, vilket vi så gott som alltid gör, därför att vi inte är medvetna om det, lever vi Livet bara delvis, bara på halvfart, halvhjärtat, vilket gör att det känns meningslöst och dystert.
Vi har fötts till en plats här på jorden, men det betyder inte att vi bara har tillgång till en del av Livet, utan vi har tillgång det hela. Vi har tillgång till luften att andas, till solen, till månen, till kärleken, till glädjen, till den allomfattande medvetenheten och en massa annat. Allt är vårt.
Hela Livet är här NU, antingen inser vi det och lever fullt ut, eller så lever vi bara delvis, oavsett om det är långfredag, en vanlig fredag, eller någon annan dag.