Tänk om du en dag får reda på att så gott som allt du fått lära dig under hela ditt liv är falskt;
historien, världshändelserna, dagsnyheterna, demokratin, hälsoinformationen och så vidare, och så vidare, ja allt, till och med vad du fått lära dig om vem du själv är
…och tänk om du får reda på att många av de som framställts som de största förebilderna i själva verket är de största skurkarna.
Hur skulle du reagera? Skulle din värld falla samman? Eller är du öppen för att saker och ting kanske inte alls är så som du tror att de är?
Allt du fått lära dig.
För är det inte så att nästan allt vi fått lära oss, nästan allt vi tror oss veta är sådant vi getts av andra?
Det kan vara; våra föräldrar, andra vuxna i vår omgivning, lärare, massmedia, präster, experter, politiker och myndigheter och andra så kallade auktoriteter, förebilder inom olika områden och så vidare.
Inte så att de alltid vilseleder oss medvetet, även om det också är vanligt, utan att de lär vidare sådant de själva fått lära, och tagit för givet att det är så.
Ta bara ett aktuellt exempel som coronaviruset. Där samhällets ledare mer eller mindre låtit stänga ner hela världen i mera än ett år nu, säger att vi bör bära ansiktsmask och injicera oss med allehanda vätskor för att skydda oss mot detta virus, samtidigt som det finns framstående forskare på området som fortfarande inte med säkerhet kan säga om det ens finns något sådant som virus.
Människor blir sjuka, det är inte fråga om det, men orsaken är kanske inte alls så given som man vill påskina.
Forskning utförd med ärliga avsikter är ett fantastiskt verktyg som ger oss kunskap och information, men den är ingen absolut sanning och det kommer alltid att finnas motstridig forskning. Det är liksom en av forskningens grundprinciper, att den ska kunna ifrågasättas och utmanas
…och den sysslar enbart med fragment av verkligheten, en verklighet där allt hänger samman med allt annat.
Så även om vi får svar på ett och annat fenomen, är det inte alls säkert att vi förstår det fenomenets betydelse i ett större sammanhang. Och de svar vi får i dag kommer en annan dag att vara föråldrade.
Tänk om det vi fått lära oss inte alls är så som det framställts.
Jag säger inte att det nödvändigtvis är så, jag bara säger; tänk om.
För om vi är helt ärliga med oss själva, och det är ju där grunden för all ärlighet ligger; vad vet vi egentligen?
Kan vi verkligen veta annat än sådant vi har egen erfarenhet av, intuitiva insikter om eller sann förståelse för?
Jo, jag vet att det är svårt att tänka sig att vissa saker inte är som vi tror att de är, vår uppfattning om dem är så djupt rotad, de är så självklara för oss. Vi skulle inte ens komma på tanken att de kan vara falska, men i grund och botten vet vi inte.
Vågar vi vara öppna för att det kan vara så? Är det inte endast i öppenhet vi verkligen kan lära oss något?
Varför skriver jag det här nu? Därför att det är det här vi står inför, våra omhuldade uppfattningar och ”sanningar” kommer att utmanas.
I praktiken sker det redan, men de flesta har ännu inte nåtts av den här vågen. Den kommer dock till alla, så var beredd.
Det kan låta skrämmande, men det är i grunden en frihetens våg, för vad kan vara mer befriande än att bli av med falska förespeglingar, och kunna se verkligheten med större klarsyn.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram.