Människan sår och gud rår,
heter det i ett talesätt.
Men även det omvända gäller,
Gud sår och människan rår.
Människan sår frön och hoppas att gud via vädrets makter ska vara givmild mot henne.
Gud sår det vilda, vilket människan kallar ogräs och rensar bort.
Det gäller inte bara i naturen utan också i hög grad hos människan, i den mänskliga naturen.
Människan föds fri och vild,
men anpassas och ansas sedan för att passa in i det ”någon” anser vara idealbilden.
Det äkta som finns kvar hos människan i dag kan hittas hos små barn.
Alla vi andra är mer eller mindre anpassade, eller snarare missanpassade.
Anpassade till samhället och normer, men missanpassade till den frihet och vildhet vi föddes att leva i.