Ibland kommer det verkliga guldkorn i vår väg. Egentligen kommer det guldkorn till oss varje dag men vi är inte öppna och ser dem.
Häromdagen fick jag tag i ett sådant guldkorn. Det är en bok med titeln Ge oss ett extra liv. Den består av en samling kolumner som Sissel Lund-Stenbäck skrivit till tidningen Vasabladet. Boken är utgiven av Folkhälsan.
Det här är en bok som skulle vara värd en avsevärt större spridning än den har i dag. Alla som känner sig stressade i tillvaron skulle ha nytta av att läsa den här boken.
Jag har läst lite i den nu och då och i en text stötte jag på en gammal bekant, nämligen reformatorn Martin Luther. Ni som följde vandringen i somras kommer kanske ihåg att jag träffade på honom i Worms i Tyskland.
Då kunde jag konstatera att vi har det gemensamt Luther och jag, att vi tror på en högre kraft. Kanske har vi också det gemensamt att vi båda är, eller var i hans fall, levnadskonstnärer.
Många ger Martin Luther skulden för den stress som präglar dagens arbetsliv. De menar att ”den lille Luther på axeln” driver människan till ständig pliktuppfyllelse. Man skall jobba i sitt anletes svett för att vara en fullvärdig medborgare.
Den rikssvenska författaren Birgit Stolt vill med boken: Luther själv – hjärtats och glädjens teolog ändra på den här bilden av Martin Luther. I sin lutherforskning har hon hittat fram till helt andra egenskaper hos den tyska reformatorn och oroas över alla felaktiga uppfattningar.
Det förstår man när man läser följande stycke.
Pressrösterna i Sverige var under åttio- och nittiotalet mycket kritiska till det lutherska arvet, speciellt i arbetslivet. I samband med dubbelarbetande kvinnor ”som sliter som hästar” sades det att ”detta är till gamle Luthers belåtenhet”. Många svenskar kunde intyga att ”även om jag har semester, så vill jag känna mig nyttig. Jag vill känna att jag har presterat något. Det är Luther som spökar i bakhuvudet.” Till och med på semester i varma länder skulle svensken hindras från att som infödingarna ta siesta mitt på dagen under de hetaste timmarna, för ”den uppfostran vi en gång fick av Martin Luther sitter ordentligt i ryggmärgen.” I en doktorsavhandling konstateras att Luther plågar arbetslösa svenskar. Utan arbete är livet meningslöst. Man är ingenting värd.
Inte konstigt att människor blir utbrända.
Fast egentligen kanske det här inte är ett arv efter Luther, utan en senare skapad verklighet.
Kanske var Luther inte alls sådär pliktkrävande.
…Luther hade också en positiv inställning till fritiden (en term som då inte var uppfunnen). I familjens bostad – som samtidigt delvis fungerade som internat för studenter och lärare – inrättade han en bowlingbana för att studenterna skulle ha roligt. Han var själv med om att rulla klot.
Luthers råd om vikten av avkoppling, vila och tacksamt tillvaratagande av livets glädjeämnen står i bjärt kontrast till dagens uppfattning att man bör ha dåligt samvete så snart man ägnar sig åt trevligheter i stället för nyttigt arbete.
Ett exempel ges på hur hans texter förvanskats av senare uttolkare.
I den första tyska utgåvan av ”Bordssamtal” heter det: ”När du frestas av depression eller förtvivlan eller någon annan samvetsfråga, då skall du äta, dricka och söka sällskap. Om du kan glädja dig med tankar på flickor, så skall du göra det.”
Senare översattes samma text så här:
”Om någon plågas av sorgsenhet, förtvivlan eller annan bedrövelse och har en mask, i sitt samvete, så skall han först och främst söka sin tröst i Guds ord; därefter skall han äta och dricka och söka sällskap och samtal med gudfruktiga och kristliga människor. Då skall det bli bättre med honom.”
Så här cementerades en mera dyster lutherbild som suddade ut allt roligt, lättsamt och glatt. I verkligheten var Luther påverkad av medeltidens hälsolära (läroskriften från medicinskolan i Salerno: ”Hur man skall bevara god hälsa”) där vikten av ett ljust sinnelag betonades. Det gällde att motverka sinnets förtvivlan. Till hjälp tjänade de sköna konsterna, framförallt musiken, vars helande kraft var känd sedan urminnes tider. Efter musiken följde diktkonsten, och sedan de lättare förströelserna genom dansöser, akrobater, djurtämjare med mera.
Så i sann Luthersk anda har jag inte ett dugg dåligt samvete över att jag i dag tillbringade tre timmar med att se på två fotbollsmatcher i bollhallen i Närpes.
Fotboll får väl räknas till de lättare förströelserna.
Det betyder att jag under dessa tre timmar var en fullständigt onyttig medborgare och inte fyllde en enda plikt.
Det känns riktigt bra!