Någon skrev att Sverigedemokraternas framgång i valet i Sverige häromdagen var en följd av att vi människor tänker för mycket jag och för lite du.
Det är en vanlig uppfattning, att vi är här för att engagera oss i andra och lämna oss själva åt sidan.
I själva verket är det tvärtom.
Vi tänker för mycket du och ni och de andra, i stället för att tänka jag och vi.
Människan har en tendens att bara se det yttre och är inte medveten om sitt eget inre.
Och hon tror att det är det som sker i det yttre som påverkar hur hon mår.
När vi tänker du blir det du som påverkar hur jag mår.
Om vi i stället tänker jag är det jag som påverkar hur jag mår.
Och hur jag mår kommer att påverka hur jag ser på dig.
Vi behöver tänka mycket mera jag och bli medvetna om oss själva i varje situation.
För det är först när vi är medvetna om oss själva vi kan visa äkta medkänsla och uppriktighet mot andra.
Ju bättre en människa lär känna sig själv desto lättare har hon att förstå andra.
Det är inte okunskap om andra som leder till rasism och främlingsfientlighet, utan brist på självkännedom.
För den människa som är medveten om sitt jag och känner sig själv vet vad det innebär att vara människa, och hon kan därför ha medkänsla med sig själv och sin ofullkomlighet och därmed också för sin medmänniska och hennes ofullkomlighet.
Hur ska vi kunna visa medkänsla mot en annan om vi inte först har medkänsla för oss själva?
Hur ska vi kunna känna och förstå en annan människa om vi inte först känner och förstår oss själva?
Det börjar alltid med jag, för det är jag som bemöter dig och hur jag bemöter dig är det enda jag kan göra något åt.