Jag vandrade på kärlekens väg i en text då jag slumrade till, och väcktes av en kommentar om en annan text, att den var sansad.
När vi slumrar till halkar vi lätt in på den sansade vägen, medan när vi är alerta och medvetna lättare håller oss på kärlekens väg.
Dessutom tappar vi kontakten med livet när vi blir för sansade.
För vad är livets essens?
Jo, kärleken.
Och kärleken är sanslös. Så det är genom det sanslösa vi kan nå livets kärna.
Att vara sansat förälskad är att vara förälskad på sparlåga.
Den sansade logiken hyllas så mycket i dag, men den kan inte leda oss till livets sanna väsen. Det kan endast kärleken göra.
Logiken sysslar med det lilla, den begränsar och avgränsar. Kärleken är allomfattande och förenar över alla gränser. Logiken kan inte förstå kärleken, men kärleken kan inkludera logiken.
Människan lever i det lilla, trots att det stora ligger fullkomligt öppet för oss. Vi försöker förstå livet genom den begränsade logiken, trots att vi kan uppleva det när som helst genom den obegränsade kärleken.
Genom kärleken tappar vi kanske vett och sans, men vi kan i stället finna livets essens.