Det har blivit allt viktigare för människor att få uppmärksamhet, att på olika sätt stå i rampljuset
…om inte på annat sätt så genom sociala medier.
Man målar upp falska positiva bilder av sig själv, men inte bara det
…utan många använder även negativa personliga upplevelser för att rikta uppmärksamheten mot sig själv, om än kanske omedvetet.
Det negativa blir det genom vilket man får uppmärksamhet.
Men oavsett positiv eller negativ uppmärksamhet är rampljuset flyktigt, förr eller senare slocknar den lampan och man befinner sig i det bortglömda mörkret.
Det finns ett annat ljus, ett evigt ljus. Medvetenhetens ljus.
Det är ett ljus som brinner inifrån oss själva, inifrån var och en av oss. Det ljuset slocknar aldrig, men vi kan leva i omedvetenhet om det, vilket gör att vi lever i en form av mörker som fördunklar vår syn.
För att återknyta till föregående text om att gå bortom orden; det är det här ljuset som låter oss se och förstå saker och ting bortom ord, koncept, information, kunskap och så vidare
…men framförallt låter det oss inse och förstå vem vi själva är
…att vi inte behöver yttre bekräftelse för att veta vem vi är.
Om vi låter omvärlden definiera vem vi är kommer vi att leva i en lögn, ständigt tvingade att uppträda och anpassa oss till andras förväntningar.
I medvetenhetens ljus kan vi se att vår sociala status och dylikt inte har någonting alls att göra med vem vi är.
Vi kan vara ekonomiskt rika eller fattiga, berömda eller bortglömda, det spelar ingen som helst roll. Eller rättare sagt, det är bara roller vi spelar.
Innerst inne är vi alltid oss själva, vi kan inte vara något annat.
Det är bara det att vi är så vana att stå i rampljuset, och andra yttre ljuskällor, ständigt sökande uppmärksamhet, att vi inte ser det ljus som brinner inom oss.
Medvetenhetens ljus.
Det ljus som låter oss se det som är. Det ljus som låter oss vara den vi är.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för upplysande delningar från världen.