Har i dag lämnat Vietnam och förflyttat mig till Bangkok i Thailand.
På flygplatsen i morse stod vi en grupp och väntade en god stund innan incheckningen började.
Medan vi stod där kom en yngre kvinna och gick och satte sin ryggsäckspackning på bagagebandet, för att kolla vikten på den.
Plötsligt blev det liv i gruppen och nästan som ett lämmeltåg med människor som gick och vägde sina packningar.
En äldre herreman från USA var till och med upp på bandet och vägde sig själv.
Det är lite lustigt med människan, hur hon härmar efter andra och kopierar andra.
När någon tar ett initiativ och gör någonting finns det genast de som hakar på och ska göra efter.
Att små barn gör det är en sak, men även de flesta vuxna gör det.
Människan är en riktig härmapa, små som stora.
Jag brukar ibland protestera då människor kategoriserar människor från ett visst land eller en viss ort som att alla därifrån skulle vara likadana.
Ur ett perspektiv är det faktiskt så att människor från samma område beter sig likadant, men ur ett annat perspektiv är det omöjligt att kategorisera människor på det sättet.
För varje människa är fullkomligt unik, och det kan vara lika stor skillnad mellan två närpesbor som mellan en närpesbo och en människa från Vietnam.
Å andra sidan är människan en härmapa, och tar efter det som människor i hennes omgivning gör och säger.
Därför uppträder människor som bor på samma område ofta likadant.
Eller människor som bara råkar befinna sig på samma område, som på flygplatsen i morse.
För det var en brokig skara människor som var framme och vägde sina packningar, och som tog efter den unga kvinnan.
Det finns två orsaker till varför en människa tar efter en annan människa.
Det kan ske som en automatisk reaktion. Eller så kan man se att det där var fiffigt, och sedan gör man ett medvetet beslut att ta efter.
I det första fallet agerar människan som en maskin, i det andra fallet som en medveten individ.