Vad skulle du säga kännetecknar civiliserade människor?
Egoism. Självcentrering. Roffande. Avundsjuka.
Eller.
Omtänksamhet. Gemenskap. Delande. Frikostighet.
Vilka av dessa två alternativ skulle du säga kännetecknar människor i det vi kallar västerlandet, det vill säga oss själva?
Jag har ibland skrivit att vi inte ska ta allt så allvarligt, utan se på saker och ting med mera humor. När vi talar om den västerländska civilisationen, och kallar oss själva civiliserade är det så att man vill brista ut i ett skratt.
Tror vi faktiskt på det här själva, att vi är civiliserade?
Det är klart, om man anser det första alternativet med egoism, självcentrering, roffande och avundsjuka känneteckna en civiliserad människa då är vi civiliserade.
Se bara på hur vi behandlar varandra, på hur vi behandlar djur och natur och på hur vi behandlar vår jord överlag. Och se på hur vi exploaterar andra människor, inte bara våra ledare gör det utan var och en av oss. Alla dessa billiga prylar, och mat och kläder, vi köper som kommer från andra delar av världen. Varför tror du att de är så billiga?
Det här får ju i sig allvarliga konsekvenser, men det humoristiska ligger i att vi ser oss som civiliserade.
Jag har de kraftigaste vapnen, jag har den största makten, jag kan erövra och krossa dig när jag vill, jag har de största rikedomarna, de vackraste husen, de finaste bilarna. Det betyder att jag måste vara mycket civiliserad.
I en artikel i en resetidning nyligen beskrev artikelförfattaren sin upplevelse av en vandring i Atlasbergen i Marocko. Där i de fattigaste av bergsbyar mötte han på de givmildaste av människor, vilka frikostigt bjöd med sig av det lilla de hade.
Vi själva lever i överflöd, men vi kastar hellre bort överflödet än delar med oss till dem som har mindre.
Vi beter oss som rövarbaroner, men det fungerar inte i en global värld. Då uppstår oroligheter. Världen sägs vara orolig i dag, och i den utsträckning det här är sant har vi själva varit med och lagt grunden till det mesta av oroligheterna.
Ser man på enbart det teknologiska kan man kanske säga att vi är civiliserade, även om man förr i tiden också var långt utvecklade, som i fråga om byggnadskonst, förståelse av naturen, astronomi och så vidare. Det utan alla de tekniska hjälpmedel som finns i dag, vilka ibland snarare hindrar verklig förståelse än hjälper den, ifall vi helt litar på teknologin och glömmer vårt eget omdöme.
Det kanske enda område där den västerländska civilisationen verkligen utmärker sig som mest utvecklad någonsin är i fråga om ekonomisk rikedom.
Vi har en yttre rikedom som världen aldrig tidigare skådat, men samtidigt har vi en inre fattigdom som världen heller aldrig tidigare skådat. Det är därför vi lever med en sådan egoism, en sådan självcentrering, ett sådant roffande och en sådan avundsjuka som vi gör. Låter det civiliserat?
John Fire Lame Deer, 1900-tals ledare för Siouxindianerna i Nordamerika, beskriver hur det var när indianerna blev ”civiliserade”.
Innan våra vita bröder kom för att göra oss till civiliserade män hade vi inte någon form av fängelse. Tack vare det hade vi inga brottslingar. Utan ett fängelse kan det inte finns några brottslingar. Vi hade varken lås eller nycklar och därför fanns det bland oss inga tjuvar. När någon var så fattig att han inte hade råd med en häst, ett tält eller en filt, fick han motta det allt som en gåva. Vi var för ociviliserade för att ge stor betydelse till privat ägande. Vi kände inte till någon form av pengar och följaktligen bestämdes en människas värde inte av hennes rikedom. Vi hade inga skrivna lagar nedtecknade, inga advokater, inga politiker, därför kunde vi inte lura och svindla varandra. Vi var verkligen i dålig form innan den vita mannen anlände och jag vet inte hur jag ska förklara hur vi kunde klara oss utan dessa fundamentala saker som (säger de till oss) är så nödvändiga för ett civiliserat samhälle.
Inga fängelser, inga brottslingar, inga lås och nycklar, inga tjuvar, inga pengar, inga nedtecknade lagar, inga advokater, inga politiker, inget lurendrejeri och inget svindleri.
Allt det som kännetecknar det västerländska samhället, civilisationen. Hur klarade man sig?
Dessutom delade man med sig till dem som hade det sämre. Så fullkomligt ociviliserat.
Fast man klarade sig förstås inte så bra då civilisationen kom och tog över, och förde med sig allt det som kännetecknar den, som egoism, självcentrering, roffande och avundsjuka.
Är vi alla glada och nöjda nu då, och lever lyckliga liv i vår underbara civilisation?
Av någon anledning verkar det inte så. Kanske skulle det vara skäl för oss att bli lite mera ociviliserade, bli lite mera omtänksamma, gemensamma, delande och frikostiga?
Tänk att vi lever i en värld där sådana naturliga mänskliga egenskaper kan uppfattas som rebelliska.
För tanken att jordens resurser tillhör alla, inte enbart dem som är bäst på att roffa åt sig, och borde fördelas därefter är rebellisk. Det är ändå i sig ingen omöjlig tanke, för teknologiskt torde vi ha kommit så långt att det är genomförbart, men mänskligt befinner vi oss fortfarande i ett lägre utvecklingsstadium. Mycket beroende på att vi som borde vara beredda att dela med oss är så ”civiliserade”.