Ett virus har fångat mänskligheten i sitt grepp. Jag är inte så mycket för skrämselprat, men ska vi prata om skrämmande i det här läget är det inte viruset i sig självt som är det mest skrämmande, utan det att vi människor, speciellt i västvärlden, inte har mycket annat än dumhet att möta det med.
Det finns ett uttryck som säger; ”Tänk om folk visste med hur lite vishet den här världen styrs”.
Dagens människa har utvecklat det kanske mest teknologiska samhället någonsin, och vi är definitivt de som har tillgång till mest information, men vi har nästan helt tappat bort visdomen.
Information och kunskap är inte visdom. Information och kunskap är verktyg och utan visdom kan de förvandlas till rent livsfarliga vapen.
Vi har ett utbildningssystem som till stora delar utbildar till dumhet. Ett utbildningssystem där information och allmän kunskap är det centrala. En utbildning som enbart låter människan flyta på ytan, utan någon insikt i det djupare, i det verkliga livet.
Information och allmän kunskap har sin plats i den mänskliga världen, men i verkligheten är deras betydelse mycket begränsad.
Där är det livskunskap, insikten om alltings samhörighet, att allt är beroende av allt annat, insikten om vårt beroende av naturen, insikten om oss själva och vad en människa är och så vidare, som är det centrala.
Det innebär inte allra minst insikten om vår mänskliga litenhet, att vi är fullkomligt beroende av naturen, inklusive djuren, och universum medan dessa klarar sig hur bra som helst utan oss.
Utrota till exempel daggmaskarna och alla de andra smådjuren som lever i jorden och det dröjer inte länge innan det är slut med människorna också.
Livskunskap innebär bland annat insikten om att det är våra egna erfarenheter som är livets verkliga lärare. Det går inte att läsa sig till visdom, det går bara att leva sig till den.
Den teknologiska utvecklingen har lett oss till en situation där vi i dag kan utplåna oss själva, och en stor del av den övriga naturen, närmast totalt. Och det gäller inte enbart med hjälp av kärnvapen och andra vapen och bomber, utan kanske framförallt just virus.
Det finns forskningslaboratorium i världen där människan forskar i virus och vad man kan göra med dem, bland annat finns det ett sådant i den kinesiska staden Wuhan där det nuvarande viruset startade sin resa runt jorden.
Med det inte sagt att det här viruset kommer från laboratoriet, men att människan leker med levande virus är ett faktum.
Och hon leker med det i dumhet snarare än i visdom. För utan insikt om livet självt och framförallt utan insikt om sig själv, utan insikt om den större kraft, intelligens, som ligger bakom allt, och utan insikt om alltings samhörighet lever människan i dumhet.
Och styrs därmed med väldigt lite vishet, för visheten utgår från individen, inte från massan.
Den utgår från att individen själv bildar sig en uppfattning, att individen själv lär sig att se och förstå vad som är sant, att individen förmår ta ansvar, inte att man lägger sitt liv i händerna på auktoriteter.
Men det är det som hela det ”moderna” samhället bygger på, att vi ska lägga hela vår tillit i famnen på offentliga beslutsfattare och mer eller mindre anonyma experter.
Kastade häromdagen ut följande lilla brasklapp på facebook;
”Huruvida man kan lita på politikers omdöme är väl alltid en relevant fråga men kanske speciellt i en ´krissituation´. Det är dock fel fråga. Den rätta frågan är om man kan lita på omdömet hos alla dessa människor som kallas väljare. Det är nämligen de som valt de politiska ledarna.”
Det vi kallar det mänskliga historien, i alla fall den ”moderna” historien, är till största delen historien om nationalstaten och politik.
Det är en historia till stora delar fylld av ren galenskap, av krig och bomber, förstörelse och splittring, rädsla och hot.
Det är en värld där vi människor gett ifrån oss ansvaret och styret över våra egna liv. Därför lever vi också i rädsla. Skrämsel och rädsla är verktyg med vilka man styr oss.
Och det är klart, det finns fog för om inte rädsla så i alla fall försiktighet och uppmärksamhet, och det gäller framförallt gentemot den mänskliga dumheten.
Vi säger att vi ska lära av historien, men som vi lever i dag lär vi inte av historien. Vi bär den med oss och upprepar den, bara i lite nytt format.
Självfallet måste vi i den situation vi befinner oss i dag lyssna till auktoriteterna, därför att vi själva också är inhöljda i dumhetens dimma. Vad du än har för bild av dig själv, tro inte annat än att det gäller dig också. Däremot ger den här situationen oss en ypperlig möjlighet att bli medvetna om visdomen.
Den ger oss en chans att stanna upp och se och inse saker och ting, och att komma mera i kontakt med oss själva och livet i stort. Och den ger inte minst en chans till självkännedom, vilket är själva grunden för att förstå livet och verkligheten.
En ny upplysningstid håller på att växa fram, frågan är bara hur snabbt den hinner fylla människan och därmed hennes värld med ljus.
Det sista skrivet i medvetenhet om att det är något väldigt luddigt för en stor del människor, men en dag kommer det att klarna.