Så kan det gå att jag i Värnamo en dag till får bo.
Handlingar och affärer kan ibland leda till oväntade resultat, som att ett gammalt sim-kort inte går ihop med en ny telefon.
Så gick det med gårdagens telefonköp, och eftersom butiken har stängt i dag blir det en natt till på Värnamo camping, för att i morgon reda ut ännu ett av dessa teknikens tricks.
Det finns ändå inget att klaga på, jag har det bra här och att vandringen försenas något är inte hela världen.
Jag har haft bra tempo på de dagar jag vandrat, så det är kanske bra med lite extra vila. Det gör också att sviterna av skavankerna på fötterna (eller snarare foten, för det är egentligen bara den vänstra foten som tagit lite stryk) får läka i lugn och ro.
På tal om att hålla ett bra tempo så finns det något som driver på mig, en kraft som får mig att vilja komma framåt. Jag vet att jag behöver hålla en viss fart för att nå Gibraltar inom rimlig tid. Det betyder ändå inte att jag stressar, utan det känns bra att vandra och se ständigt skiftande omgivningar.
Kroppen känns bra, och kilometerna har blivit avsevärt kortare än de första dagarna.
Samtidigt känner jag mig helt lugn trots det här ofrivilliga stoppet, som gör att jag inte kommer vidare i dag.
Vägarna väntar trots ett uppehåll, de försvinner ingenstans.