Alla mänskliga civilisationer genom historien har fallit samman, ofta kanske inte på grund av yttre hot utan genom inre sönderfall.
Så håller också på att ske med det vi kallar den västerländska civilisationen, om den ens kan kallas en civilisation.
Det har varit ett mycket primitivt stadium i den mänskliga utvecklingen, för nivån på en civilisation baseras på hur väl man tar hand om de svaga och hjälpbehövande.
För att återanvända visdomsordet från Michael Robotham som illustrerade den förra texten;
Du försöker förstå mänskligt beteende. Du försöker förklara det. Inte jag. Jag vet att vi är mindre än gorillorna, större än schimpanserna, värre än båda, för all vår rationalitet, våra regler och lagar, våra grundläggande drifter är fortfarande direkt ur djungeln.
Det västerländska samhället som vi känner det är baserat på djungelns lag, om vi med det avser den starkes rätt.
Vi kan bland annat se det i att det är endast vad vi uträttar som räknas, och den som inte är produktiv räknas som en belastning.
Därför kastas de svaga, de mest utsatta, såsom åldringar och små barn till vargarna, hamnar i elitens klor,
…de göms undan i inrättningar som åldringshem och daghem, för att andra ska kunna vara produktiva
…och de underkastas medicinska experiment, därför att få sjukvården att medicinera dem är det enda sättet att sko sig på dem.
Kan man kalla det civiliserat?
Kan man kalla ett samhälle som låter teknologisk utveckling ske på människors bekostnad civiliserat?
Det västerländska samhället har låtit teknokratin blomstra samtidigt som människan degraderats till en utbytbar kloss i maskineriet, en slit och släng produkt som bara finns där för att understöda systemets (kontroll)behov.
Visst sägs det att vi har lagstiftning som ska skydda de svaga, men vad är det annat än vackra ord? Vackra ord, utan substans.
Om vi ser lagstiftningen som spelregler för samhället, vem är det som skriver reglerna? Jo, den lilla eliten, med hjälp av sina underhuggare inom politiken. Mänsklig lagstiftning är ingen sanning, det är regler som ett fåtal människor anser att massan för närvarande borde leva efter. För lagarna varierar ju över tid, så i praktiken är de modefenomen, baserade på vad som för tillfället är inne.
Och vem skulle skriva regler som missgynnar en själv? Det är helt öppet att se; för eliten, makthavarna och storföretagen gäller en annan lagstiftning än för andra. Allt handlar i grunden om godtycke till egen fördel.
Vem finns lagstiftningen till för? Jag har själv i olika sammanhang under årens lopp läst en del lagar och utkast till lagar, och kunnat konstatera att språket i dessa texter är till för att förvirra och komplicera, inte för att klargöra.
Lagarna som de fungerar i dag finns inte till för att skydda människorna, de finns till för att styra dem. Om lagarna fanns till för människorna skulle de vara skrivna så att människorna förstår dem.
Dessutom, ju fler lagar vi har desto mindre frihet har vi, och desto mindre utrymme finns det för det mänskliga.
För vad är lagar för typ av texter? Jo, det är torra, känslokalla och livlösa, ord. Hur ska man kunna bygga ett levande samhälle baserat på känslolöshet och livlöshet? Människan själv är en levande, känslomässig varelse.
Men ett teknokratiskt samhälle har ingen plats för liv, känslor och kärlek. Det är ett dödens samhälle.
Därför måste det förr eller senare falla samman. Teknokratin blir det västerländska samhällets dödsstöt, det är det vi upplever i dag.
Ett nytt samhälle håller på att ta form.
Ett samhälle där teknologin är i händerna på människorna i stället för tvärtom, för teknologin är ett utmärkt verktyg men det är en livsfarlig mästare.
Att försöka bygga ett samhälle baserat på djungelns lag, den starkes rätt, konkurrens, att äta eller ätas, är inte hållbart. Det är ett mycket primitivt beteende, baserat på avsaknad av medvetenhet.
Ett sådant samhälle är dömt till sin egen undergång. Livet är inte en rak linje, och ibland måste den mänskliga utvecklingen gå bakåt för att kunna ta nästa steg framåt.
Det är där vi är i dag, vi håller på att ömsa skinn, lämna det gamla bakom oss, för att gå in i en ny era.
Livet, och därmed vi själva, är baserat på medvetenhet och en allomfattande intelligens, och det är det enda sanna vi har att bygga på.
En del kallar det naturens lag, en lag som inte är baserad på mänskligt godtycke, utan på en större kraft.
Det är den högsta rådande ordningen som finns, och allt, även vi människor, är underkastade denna kraft, oavsett om vi är medvetna om den eller inte.
Det är en evighetens lag som alltid fungerar, men när vi inte är medvetna om den låter vi oss styras av det mänskliga godtycket.
När vi är medvetna om den här lagen är den dagen då vi tar makten över vårt eget liv.
Det är också då vi kan se att det inte finns starka och svaga människor, det finns bara olika slags människor som alla har något att lära oss.
Vad är förresten styrka och svaghet? Finns det inte väldigt mycket styrka och mod i det lilla barnet som tar sina första steg, eller hos den äldre som långsamt tar sig framåt trots att kroppen stretar emot? Och finns det inte väldigt mycket svaghet hos den fysiskt friska som av ren bekvämlighet och feghet väljer att följa massan i stället för att leva sitt eget liv?
Och det är i medvetenhet om naturens lag vi kan se att varenda annan människa är en del av oss själva, därför att vi inte existerar avskilt från varandra, utan vi samexisterar i det här vi kallar livet.
Det är att vara civiliserad, och det är inte komplicerat, det är i grunden väldigt enkelt, det är nämligen att följa det som är naturligt.
Vi har komplicerat och krånglat till allt så mycket i dagens värld att vi glömt den enkla konsten i att leva
…och i att behandla varandra som människor
…eller helt vanlig anständighet för att säga det på ett annat sätt.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för anständiga, och kanske en och annan oanständig, delningar från världen.