Gårdagen var dag 4 av tävlingarna i friidrottsVM här i Doha, Qatar.
Jag bara njuter av det. Det är lite som en stor fest. Både publik och deltagare är glada.
Nåja, det är klart att en och annan är besviken också men det är en del av idrotten. Det är ändå god stämning.
Då spelar det liksom inte så stor roll att allt inte fungerar som utlovat, som att de gratis bussarna som skulle gå till stadion en bit från hotellet blivit inställda.
Något som det inte informerats om utan som var och en fått finna ut själv. Ännu tredje dagen av tävlingarna trodde man till exempel vid informationen på stadionområdet att bussarna går. Vilket de alltså inte gör.
Att allt inte fungerar perfekt är egentligen bra för det gör att man måste improvisera och hitta nya lösningar.
Och det har gett mig nya bekantskaper, som de två rutinerade mästerskapsbesökarna Kalle och Hasse från Sverige, vilka bor på samma hotell som mig och vilka jag börjat dela taxi med fram och tillbaka till stadion.
De var ganska nöjda i går efter att Daniel Ståhl tagit guld i diskus.
Nöjda var säkert också afrikanerna som höll liv på läktaren med sång och dans i flera timmar. Både Etiopien, Kenya och Uganda sprang hem guld.
Själv njuter jag bara av hela festen.
De sista 2-3 timmarna i går var intensiva med flera högklassiga tävlingar samtidigt. Det är fullt sjå att hinna följa med allt som händer.
I dag blir det tävlingsdag 5 (av 10).