Man ska vara försiktig med att förutspå någonting om framtiden, därför att den tar sina egna vägar.
Men om vi ser på världen i dag, och tänker oss att den utveckling som sker fortsätter i samma spår kan vi se det som en måltid.
Om vi då ser det som hänt det senaste året som en ny dukning är det vi har på bordet i dag sannolikt bara aperitifen.
Så småningom kommer förrätten att bäras in på bordet.
Sitter vi bara kvar vid bordet i bekvämlighet och låter oss serveras kommer med tiden också en varmrätt
…och för den som ännu inte låtit sig mättas väntar sedan dessert
…kanske även kaffe med avec för de allra uthålligaste.
Gillar vi inte det vi har på bordet i dag ska vi veta att det som följer inte kommer att vara smakligare.
Så länge vi sitter kvar på den här ”restaurangen” och låter oss serveras av den här ”personalen” kommer vi bara att få mera och mera av samma sort.
Det kan bli en lång måltid, om vi bara sitter och tar emot.
Vi har dock ännu friheten att byta matplats och ta del av annan näring.
Men då måste vi förstås först bli medvetna om att den här ”smörjan” faktiskt är något vi blir serverade.
Och det hjälper inte heller att förbanna mig för dessa rader, för jag varken kokar eller serverar måltiden.
Jag blott betraktar det hela.
Sedan är det naturligtvis helt okej och naturligt ifall någon ser den här texten som osmaklig smörja. För vår syn på det vi kallar världen är alltid subjektiv. Två människor kan inte se världen och dess händelser på exakt samma sätt. Det är ett faktum.
Liksom det är ett faktum att vi omöjligt med säkerhet kan veta hur den här måltiden slutar. Av erfarenhet kan vi dock säga att sanningen alltid avslöjar falskheten (även om många vägrar se sanningen även om den skiner dem rakt i ögonen), men att falskheten sedan alltid iklär sig nya skepnader.
Och så rullar den mänskliga världen på.