När jag häromkvällen föreläste om vandringen fick jag en fråga om levnadsstandarden här hos oss och i de andra länderna jag vandrade genom; hur har vi det här?
Svaret blev att vi har det ganska bra, för det var tydligt fattigare på framförallt en del mindre orter i Frankrike och Spanien.
Jag kände ändå att det här var ett haltande svar, men det var det svar som kom då. Det går ju inte att gå tillbaka i tiden så jag spinner vidare på svaret här.
Vad är egentligen rikedom och vad består ett rikt liv av?
Visst, ytligt sett har vi det kanske rikare här i norr men det betyder ju inte att människorna i sig själva är rikare.
Är du rikare om du sitter och tittar i en skärm än om du sitter och tittar på en insekt i gräset?
Den verkliga rikedomen mäts inte i yttre välstånd, den mäts i inre välmående.
Det betyder inte att det är något fel på yttre välstånd, det berikar också livet på sitt sätt men utan det inre välmåendet kan vi inte uppskatta det fullt ut.
Då kan man ställa frågan om människorna i norr är rikare än människorna i söder. Hur rik är du om du ser på ditt inre välmående?
För att låna från förra texten; hur mycket kärlek, glädje, frid, lekfullhet, förmåga till närvaro har du?
Det yttre välståndet kan mätas på olika sätt, och vi kan jämföra oss med varandra. Beroende på om vi jämför oss med någon som har mera än oss eller någon som har mindre än oss känner vi oss rika eller fattiga.
Det är dessutom begränsat och vi måste konkurrera om det.
Det inre välmåendet ökar ju mera vi delar det, så det är helt upp till oss själva om vi vill vara rika.
Den största rikedomen vi har här uppe i norr är för övrigt inte teknologin eller utbildningen eller annat dylikt, dessa är enbart verktyg, inte heller är det status och prål och andra utsmyckningar, utan det är sådant som avskildheten och närheten till ren natur.
Det är sådant som berikar vår själ.
Finns det någon större rikedom än en berikad själ?