Det händer att jag får frågan om jag är rädd när jag är ute på vandringen.
Nej, det är jag inte.
Varför skulle jag vara det? Världen är inte farligare utanför den inrutade vardagen än innanför den. Som jag sa till min mor någon dag innan jag gav mig iväg. Hon borde vara mycket mera orolig ifall jag satt hemma i soffan och byggde upp en hjärtinfarkt. TV-soffan är en farligare plats än världen.
Folk borde läsa färre dagstidningar och se mindre på TV-nyheterna. För dessa förmedlar en bild av en våldsam värld. En bild som inte stämmer med verkligheten.
Nyheterna är inget som engagerar mig under vandringen, och har gjort det allt mindre innan jag gav mig av också. Man mår faktiskt bättre av att inte ständigt befinna sig i nyhetsflödet. Det är ju mest elände och krig och våld man rapporterar om.
När vi tar mot sådan information börjar vår värld se sådan ut. Det vi läser eller tittar på påverkar oss och formar vår bild av världen.
Därför skulle det vara bättre om folk satte mera tid på att läsa kärleksdikter än dagstidningar 🙂
Det är klart att det förekommer våldi världen, även på den till synes säkraste plats. Vem skulle kunna tro att en galning skulle komma in på ett ungdomsläger och skjuta ihjäl folk i Oslo?
Och det förekommer krig. Det går inte att förneka. Men dessa är undantag.
Trots allt är de flesta människor vänliga och hjälpsamma, och vill leva i lugn och ro, och världen en fredlig plats. Det är i alla fall min erfarenhet.
Låt oss komma ihåg det också mitt i allt elände vi får höra om.
I dag har vandringen gått från Strömsnäsbruk till Åsljunga.
Med besök på Café Jukebox i Markaryd, ett café i 50-talsstil och naturligtvis en jukebox.
Och i godisflygplanet utanför Skånes Fagerhult. Där var det så trångt så jag vände i dörren 🙂
Det jag vill fira i dag är att jag för andra dagen i rad lyckades klara mig torrskodd trots tunga regnmoln svävande ovanför huvudet.