Vi blev till slut nio personer som sov i kapellet i går kväll, sex män i en sovsal och tre kvinnor i en annan.
Det är lite ovanligt, för det mesta är det blandat i sovsalarna.
En sak med de här kvällarna med mycket folk är det tidiga sänggåendet.
Jag kom att bli sist in i vår sovsal igen i går kväll, cirka kvart över nio och då var de andra redan nerkrupna i sina bäddar.
De första snarkningarna hördes redan innan halv tio.
Vid den här tidpunkten hade jag kunnat gå och söka en bar och ta en öl.
Ingen hade förstås hindrat mig från det, det är bara lite synd att komma och väcka de andra sedan.
Jag väckte dem i morse i stället då jag var först uppe.
För jag kan inte sova så mycket som sömntutorna här. Sömnigast av alla verkar de lokala vandrarna från Frankrike vara.
När jag sov i tält somnade jag ofta vid niotiden, men då var jag redo att ge mig av klockan 6 följande morgon.
Det är klart att vandringen känns av fysiskt, men för min del gör den snarare att kroppen kräver färre timmars sömn än annars. Kanske för att jag sover bra de timmar jag sover.
I natt har jag hur som helst eget rum och kan skriva och sova då jag vill.
Orten heter Arzacq-Arraziguet. I morgon blir det cirka 30 kilometer till Arthez de Beam.
Två bilder från eftermiddagen, då det var den kanske varmaste vandringsdagen hittills med 29 grader.