Beslut måste bygga på fakta och förnuft, och inte på känslor sägs det ofta i politiska sammanhang.
Förnuft och känsla är inte varandras motsatser, utan båda behövs.
Det är bara det att vi behöver inse vad som är grunden, och vad som är påbyggnaden;
känslan utgör grunden, och förnuftet kommer i andra hand.
När vi sätter förnuftet först tappar vi styrförmågan; och det gör vi allt som oftast i dag vilket förklarar alla dessa tokiga beslut som gör att världen ser ut som den gör.
Och fakta?
Fakta kan vara ett stöd i beslutsfattandet, men har i praktiken blivit den fegas försvarsmur.
I stället för att stå upp för det man tror på och ta ansvar för det, gömmer man sig bakom siffror och vackra ord.
Sanningen finns alltid i känslan av vad som är rätt, och att gå emot den känslan oavsett vad det handlar om är att svika sig själv.
Och den som sviker sig själv sviker också andra.
Den människan står inte på den grund som hela en människas tillvaro baseras på.