Exploderar!
Är så innerligt trött. Trött på den här Bror Duktig rollen.
Alltid vara;
Förstående
Tolerant
Accepterande
Anpassa sig till allt och alla. Inget liv. Bara anpassning. Uppfylla andras förväntningar.
Vill slå i väggen, skrika, härja, älska, knulla, gråta, skratta. LEVA helt enkelt.
Livet är pulserande. Anpassning är död.
Överallt denna förbannade anpassning. Var finns pulsen?
Det här livet är för jävligt, och samtidigt helt underbart.
Levande i tio minuter. Drar på Bror Duktig kostymen igen.
Kände pulsen för en stund.