I vår herres hage kan man träffa på alla möjliga filurer.
Som den här krabaten jag mötte på väg till sjön i dag.
Beundrade den en stund; det kan inte vara lätt att flytta en kropp som är så lång i förhållande till storleken framåt. Först flyttade den huvudet framåt, sedan gick förflyttningen genom hela kroppen för att till slut nå den lilla svansen.
En bit längre fram, när vägen nådde skogen kom en fågel i blickfånget. Fråga inte namnet på den, dels känner jag få fåglar till namnet och dels har fåglar i sig själva inga namn utan det är vi människor som gett dem de namn de har.
I alla fall flög den här fågeln från träd till träd, och satt en kort stund på en kvist i varje träd. Till synes utan att ha några större bekymmer att fundera på, eller att ha något speciellt att behöva utföra den här söndagen. Även om den naturligtvis inte visste att det är söndag. Sådana petitesser bryr sig fåglar inte om.
Nere vid sjön satte jag mig på en sten och blickade ut över vattnet. Något till vänster om mig fångade min uppmärksamhet, något ovanligt.
När det kom närmare sa min bedömning att det måste vara en älgkalv som var ute på en simtur. Den var kanske hundra meter till vänster om mig, och när den hade femtio meter kvar till stranden och såg ut att vara på väg upp ångrade den sig och vände om.
Sedan simmade den tillbaka över sjön, det kan vara runt fyra kilometer. Till sist såg jag den bara som en liten prick på andra sidan.
Sådana möten kan man ha en vanlig söndag i vår herres hage.