Måste säga att jag är lite förälskad.
I det som finns här;
Från barerna, carajillon, de ringlande grusvägarna, solen, till vinet och ölen som smakar så gott i värmen.
Här kunde jag vandra länge.
Ändå har de två senaste dagarnas vandring varit lång och intensiv, snarare än lugn och njutningsfull.
Kanske blir det lugnare och kortare dagar framöver, man vet aldrig.
Tanken var att ta någon lugn dag då jag blev ensam igen, men benen bara går på och det känns bra så det är liksom bara att låta det gå.
Befinner mig i kväll i Viana, på ett albergue, härbärge. Jag bokade en plats i sovsalen med typ tio andra vandrare men kände nästan direkt; här kan jag inte vara. Så jag valde ett enkelrum eftersom den möjligheten fanns.
Standarden motsvarar inte priset, men att ha eget rum är ändå värt väldigt mycket.
Det ger ett större lugn och utrymme att sätta mig ner och skriva i lugn och ro.
Det går inte att beskriva den känslan. Det är bara så skönt!
Rent välmående.