Utsikt från en fotbollsläktare.
På gräset och banorna intill läktaren springer, hoppar, leker, skrattar några barn.
På planen springer och svettas ett gäng spelare i jakten på en boll att sparka eller nicka i mål.
Har de roligt?
Det finns väl en viss njutning i kampen, ansträngningen, spänningen, glädjen över egna lagets mål, kamratskapet, men det är långt mellan skratten.
På läktaren sitter ett antal människor och ser på spelet.
Har vi roligt?
Det kan komma någon lustig kommentar, det kan hända någon dråplighet på planen, det kan komma något mål för ”rätt” lag, men det är långt mellan skratten.
På gräset och banorna intill läktaren springer, hoppar, leker, skrattar några barn.
De struntar fullkomligt i matchen.
De har bara roligt.
En äkta rolighet som kommer ända från den innersta själen.