Den här texten korsade min väg i går.
Den berättar om varför afrikanska barn inte gråter.
Jag ska inte i övrigt ta ställning till texten, men där finns ett budskap värt att ta till sig.
Det framförs av kvinnans mormor som bor i en by på den kenyanska landsbygden.
Budskapet är att svaret på livets frågor, i det här fallet frågan om varför en baby gråter, inte finns i böcker utan i livet självt.
Läs din baby, inte böckerna.
I det som är naturligt för oss, eller för ett litet barn, finns svaren.
Det är bara det att så få av dagens människor vet vad som är naturligt för dem.
Till exempel söker vi svar på livets stora frågor i böcker.
Vi söker och söker och söker och går från den ena boken till nästa och så vidare.
Och det enda vi finner är mera förvirring.
Det av den enkla anledningen att de svar som gäller oss inte kan finnas i böcker skrivna av andra, de kan bara finnas hos oss själva.
Vad vi behöver göra är att lära känna oss själva, då finner vi också svaren.
I det arbetet finns det en del böcker som kan leda oss på traven, men i de fallen är böckerna enbart verktyg för att leda oss till oss själva.
Det är hos oss som svaren finns, inte i böckerna.
Och för att leda oss till de svaren kan en gammal mormor vara lika bra som vilken bok som helst. Kanske bättre.