Många berömda författare och konstnärer som Strindberg, Munch, Picasso och Hemingway lär ha använt drycken i tiderna.
Och många franska poeter. I Paris i slutet på 1800-talet var den gröna timmen ett begrepp. Den inföll vid femtiden på eftermiddagen.
Sedan blev drycken en var mans vara och konsumerades i sådana mängder att den förbjöds i flera länder för snart 100 år sedan.
Nu upplever den här malörtsbaserade anissmakande drycken en renässans.
Det är fullt förståeligt att de skapande författarna och konstnärerna brukade denna dryck, för den går rakt in i ens kreativa ådra.
Som alla njutningsmedel ska den brukas i små mängder. Det är där som själva njutningen ligger.
Den gröna fens namn är absint.