Det händer och sker miljontals saker hela tiden bara i det vi kallar världen, för att inte tala om hela universum
…men vi uppfattar bara en bråkdel av allt det som händer och sker
…och vad vi uppfattar och hur vi uppfattar det är helt och hållet beroende av oss själva.
Vi ser och uppfattar alla allting på vårt egna sätt. Så vi kan inte säga med någon absolut säkerhet vad som händer i världen, vi kan bara säga vad vi själva ser och hur vi uppfattar det.
Grunden för allt ligger hos oss själva
…men vi sätter mera fokus på vad vi ser än på vem som ser.
Vi sätter vårt fokus på det som händer där ute, men den första frågan bör vara; vem är det som ser på det som händer?
För om vi inte vet det kommer vårt seende att vara slentrianmässigt och gå i cirklar eller vara slumpmässigt.
Vi har fått lära oss att uppfatta med våra sinnen och tolka med tankarna i huvudet
…men sinnena och tankarna är väldigt begränsade och flyktiga, och därmed opålitliga
…vem minns ens gårdagen, annat än enstaka fragment av den?
Fått lära oss, därför att det här inte är det naturliga sättet för oss att uppfatta saker och ting, det är ett inlärt beteende.
Det naturliga är att se, uppfatta, med hjärtat; hjärtat är gränslöst, det innefattar hela universum.
Allt utgår från oss själva, men frågan är om vi uppfattar med sinnena och tankarna eller om vi ser med hjärtat.
När vi uppfattar med sinnena och tolkar med tankarna uppfattar vi endast fragment, när vi ser med hjärtat kan vi uppfatta helheten
…för allt det som händer och sker må se ut som enskilda händelser, fragment, men de är alla sammanflätade i det stora hela.
Världen kommer aldrig att bli en stabil plats, som vi kan säga att så här är den, liksom inte heller alla dess händelser och skeenden, och vi kommer aldrig att se världen på exakt samma sätt som en annan människa
…ibland får vi medhåll, ibland mothugg och det kan inte vara på något annat sätt
…men i hjärtat kan vi mötas bortom världen och alla dess händelser och skeenden.
Det är den stabila grund vi alla bär inom oss, medfödd och naturlig, men vi kan inte se den så länge vi har vår uppmärksamhet på den flyktiga världen.
Det här kan vara obekvämt att höra, för nästan alla människor har på något sätt sin identitet knuten till världen, antingen att styra den, följa den eller rädda den, och få är de som undersökt själva källan till den
…nämligen man själv.
Vi måste börja från grunden, oss själva, inte det begränsade egojaget, utan det gränslösa hjärtat, vårt sanna jag, och därifrån kan vi se allt det som händer omkring oss
…se med klarhetens ögon
…och agera enligt behov.
Att se med hjärtat är det enklaste och naturligaste som finns, det är kanske därför så få gör det, i en tid när vi hyllar det komplicerade och konstgjorda.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar med hjärtat som utgångspunkt.
Kommentera