Ibland i affären kan man i kassakön stöta på någon förälder med ett litet barn sittande i handelskärran, och medan föräldern plockar upp varorna på bandet tittar barnet intensivt på människorna bakom i kön
…och det är helt okej, det kan till och med anses gulligt.
Därför att barnet tittar med oskuldsfulla ögon.
Om en vuxen skulle titta lika intensivt på någon skulle det väcka irritation och obekvämhet, och man skulle till och med kanske få frågan; vad stirrar du på?
Våra vuxna ögon är så fulla av dömande och bedömande, av jämförelser, av förutfattade meningar och så vidare.
Barnens ögon är fulla av nyfikenhet, av förundran, av öppenhet, av att ta till sig det som de ser.
Varför tappar vi bort vår oskuldsfullhet och öppenhet på vägen till vuxenhet, och sedan kanske aldrig återfinner den?
Vi proppar vårt huvud så fullt med yttre fenomen att vi tappar bort den oskuldsfulla blick vi bär i vårt hjärta.
Jo, men om vi inte är på vår vakt, om vi är för oskuldsfulla blir vi lurade, säger någon.
Ja, förvisso är det så, men se på hur mycket vi blir lurade trots att vi är fulla av utbildning, information och kunskap
…och ofta är det de med hög utbildning som blir mest lurade, och vilka sedan i sin tur luras vidare, därför att man inte ser och förstår lurendrejeriet. Det är så hela systemet av lurendrejeri hålls i gång
…för det är ju inte en och annan luring, eller mindre grupp av luringar, som är det farliga, utan när det är satt i allmänt system.
Att låta sig luras eller inte har väldigt lite med formell utbildning att göra, det är en fråga om att se och förstå saker och ting ur ett större perspektiv, om en praktisk förståelse av livet och dess fenomen.
Barn ser ofta saker och ting klarare och tydligare än vuxna, därför att man ser mera direkt, med mindre påverkan av det förutfattade.
Som någon sagt;
I ett barns ögon ser du världen som den borde vara.
Låt vara att barn däremot sällan har den djupare insikt som livserfarenhet ger, men det är ju också något som få vuxna har i dag, för man låter inte livet lära utan man nöjer sig med det som det offentliga lär.
Vi behöver lära oss att se mera med oskuldsfulla ögon, inte oskuldsfullhet som i naivitet, utan oskuldsfullhet som i att se med djupare ögon, se saker och ting direkt, spontant i stunden.
Visst, vi kan ändå bli lurade, för det finns alltid de som vill luras, men de oskuldsfulla ögonen låter oss lättare genomskåda hela spelet
…för oskuldsfullhetens ögon är desamma som vishetens ögon.
Visdomen finns bortom det förutfattade, den finns i det öppna och spontana, i att se och uppfatta livet direkt.
Om vi kunde lära likt små barn, genom att betrakta och iaktta, skulle vi snabbt se och förstå så mycket mera än vi gör genom formell utbildning, och vara betydligt mindre mottagliga för lurendrejeri
…och även om vi till synes tappat bort den förmågan under årens lopp finns den kvar, bara vi vågar släppa taget om det vi tror oss veta, om våra förutfattade meningar, och öppna upp för att låta livet visa och lära oss
…för där den formella utbildningen är begränsad, är livets lärdomar gränslösa.
Själv vet jag i stort sett ingenting, och därför lär jag av alla
…inte minst av barn, de är ofta de bästa lärarna.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram för oskuldsfulla delningar från världen, ja och även en och annan icke så oskuldsfull.
Kommentera