Det är lite märkligt det här med hur många religiöst bekännande som avvisar sina förebilder, däribland kristna som avvisar Jesus
…framförallt den anda han verkade i.
För Jesus kärleksfullhet var inte en kärlek baserad på
…ett överslätande och naivt, vi ska vara snälla mot varandra och lyda så blir allt bra koncept.
Det var inte ett kärleksbudskap baserat på bekvämlighet, vilket i själva verket inte är kärlek utan egoism.
Jesus kärleksbudskap var baserat på en kärlek för
…det sanna och rätta, att försvara de svaga och utsatta, att vid behov stå upp mot makten, att våga vara obekväm.
Han var snarare en rebell än en massans man. Och den som är en rebell blir ett hot mot massan som söker trygghet i maktens fagra löften. Så var det för två tusen år sedan, så är det i dag, här har utvecklingen stått stilla.
Att avvisa det rebelliska och obekväma till förmån för att följa det som är bekvämt är att avvisa Jesus
…att våga stå upp för det sanna och rätta, oavsett konsekvenserna är att verka i hans anda.
Jesus grundade ingen religion, utan det sanna och rätta var den religion han följde.
Och när han säger gå ut och gör människorna till mina lärjungar är det inte en uppmaning att gå ut och omvandla människor till kristendomen, vilken inte ens fanns på hans tid, judendomen eller någon annan organiserad religion.
Det är en uppmaning att gå ut och få människorna att finna den gudomliga kraft som finns inom dem själva, att finna den anda av mod och medvetrenhet som han själv verkade i.
Det har alltid varit de sanna ledarnas budskap: att få människor att se sin egen styrka.
För det är ju inte Jesus eller någon av de många andra så kallade andliga ledarna i sig själva som är det intressanta, utan den anda de verkade i. Alla på sitt eget sätt.
Samma anda är naturligtvis fortfarande verksam, och verkar genom många människor
…och fortfarande, liksom för tusentals år sedan, avvisas de här människorna av massan och många korsfästs, om än sällan på påle numera.
Jesus i sin fysiska form korsfästes bara en gång, men den anda han verkade i korsfästs dagligen.
Den lever dock alltid vidare, och den är inte exklusiv för vissa människor, utan den finns tillgänglig för oss alla
…om vi bara gör oss tillgängliga för den
…och det handlar inte om att försöka vara en kopia av Jesus eller någon annan, utan om att ge utrymme för den att verka på det sätt den vill genom oss.
Den är ett evigt levande budskap, ett budskap som inte är bundet till någon specifik religion eller tid utan till den allomfattande kraft som vi alla bär inom oss.
Vad vi människor behöver är inte ledare att följa, utan vi behöver ledare som visar oss den kraft vi bär inom oss
…en kraft som är omutbar, och som ger oss styrka att stå emot till och med hela världen om det behövs.
Inte stå emot världen i dumdristig envishet, utan i öppen medvetenhet.
Varför skriver jag det här nu? Jo, därför att vi befinner oss i en tid som kan liknas vid det bibliska, men det som sker nu är kanske större än något av alla de heliga skrifterna talar om
…något som snart kommer att visa sig med all önskvärd tydlighet för dem som ännu inte insett det.
Det här är inte en tid för ryggradslöst överslätande och naivitet
…det är en tid för mod och medvetenhet.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar i mod och medvetenhet.
Insiktsfullt . Amen