Apropå att den innevarande stunden alltid är fullkomlig i sig själv, i förra texten.
Vi är fullkomliga i oss själva, allt är fullkomligt i sig självt. Hur skulle det kunna vara något annat?
Allt är en del av det stora hela, och det är alltid fullkomligt.
Det är bara vår mänskliga förståelse som är ofullkomlig, och som gör att vi ständigt misstolkar saker och ting och inte ser verkligheten som den är.
Det här budskapet kom förbi häromdagen;
Slut ögonen och ta tre djupa andetag…det här är den enda stunden du behöver bekymra dig om. Det finns ingen gårdag. Ingen morgondag. Bara just nu. Du är inte sen till någonting. Du kommer inte att missa någonting. Du är exakt där du förväntas vara, du är exakt den du förväntas vara och du är absolut perfekt.
Och den här stunden är aldrig ett bekymmer, utan alla våra bekymmer kommer från att vi inte är närvarande i det som är
…och för att vi därmed ger bort makten över vårt liv.
Något det här citatet från Gianni Crow ger uttryck för;
Farfar säger: När du känner dig maktlös är det för att du slutat lyssna till ditt eget hjärta, det är där makten kommer ifrån.
Farfar här ska kanske inte ses som en äldre farbror, utan snarare som erfarenhetsmässig visdom.
En visdom som lär oss att allt ligger i våra egna händer, eller snarare i vårt eget hjärta. Det hjärta som bär fullkomligheten.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar från en fullkomlig värld av ofullkomlighet.