Det sägs att vi människor vid sju års ålder lärt oss hälften av vad vi någonsin kommer att lära oss. Ja, kanske inte i form av information och kunskap, men i form av hur vårt liv kommer att utformas.
Det är under de första sju åren grunden för vårt liv läggs, resten är mest repetition.
Det kan också ses som så, att det är under de första sju åren vi är någorlunda fria att leva som den vi är, innan vi hamnar in i systemets ekorrhjul.
Ett system som tar in begåvade barn och x antal år senare spottar ut slavar för systemet.
För alla barn är begåvade, var och en på sitt sätt, och det är för att uttrycka den begåvningen vi är här. Vi är här som fria uttryck för livet, inte som välanpassade klossar i ett system.
Det här med att sätta alla barn i samma båt, och driva dem genom samma kanal måste väl ändå vara ett av de minst effektiva sätten för lärdom, och kanske det effektivaste för fördumning.
För vad lär man i skolan? Jo, det är en minnesträning för nästa prov eller tenta. Det är inte lärdom för livet. När man stiger ut ur skolan sista dagen har man redan glömt 80 procent av det man fått till sig och ett år senare har man glömt 90 procent. Sådär i stora drag.
Det lilla barnet lär naturligt och spontant, för det är så livet utformat verklig lärdom, inte i att sitta stilla och ta emot sådant andra serverar.
Vi lär sådant vi är intresserade av, och sådant vi inte är intresserade av går in genom ena örat och ut genom det andra.
Skola och utbildning som de fungerar i dag handlar inte om lärdom för livet, det handlar om anpassning till systemets intressen, till lydnad och underkastelse.
Systemet vill inte ha fria, självständigt tänkande individer, det vill ha en lättkontrollerad och lydande massa.
Här kan också inflikas en annan upptäckt som kommit fram i flera olika sammanhang, nämligen att den genomsnittliga mentala åldern hos vuxna människor är runt 12 år. Vi kan utbilda oss och skaffa oss kunskap i mängder, växa fysiskt och lägga år till år, men mentalt ligger vi på en 12-årings nivå.
Vet inte exakt varifrån den här upptäckten ursprungligen kommer, men någon hävdade att det var något man först upptäckte hos brittiska soldater i ett av världskrigen.
Hur som helst är det något var och en kan studera hos sig själv. Om man är ärlig kan man se hur mycket av ens liv som styrs av 12-åringen. Och den som tror att man själv är på en högre nivå ligger sannolikt kvar någonstans i barnstadiet.
För att låna en iakttagelse från Osho angående 12-åringen i oss;
Människor växer inte förbi det, de stannar där. Det är därför du ser så mycket barnslighet i världen. Bara förolämpa en person som är sextio år, och inom någon sekund blir han ett tolvårigt barn. Och han beter sig på ett sådant sätt att du inte kan tro att en fullvuxen person kan vara så barnslig.
Om vi tror att vi i dag lever i en högintelligent värld lurar vi oss själva, vi lever snarare i fördumningens tidevarv.
Det är bara att se sig omkring i världen så framstår det alldeles tydligt.
Vi må ha information och kunskap mera än någonsin, men dessa gör oss inte intelligenta, på sin höjd kan de göra en och annan intellektuell
…och en intellektuell person behöver inte vara särskilt intelligent, han eller hon kan bara vara väl beläst, men inlärd kunskap utan förankring i livskunskap leder till förvirring, inte till intelligens.
Den verkliga intelligensen, den universella intelligensen, finns i livet och i naturen, i det naturliga.
Vi är alla födda med den här intelligensen, alla på sitt eget sätt. Vi föds alla som begåvade barn, och sann utbildning handlar om att låta den här begåvningen utvecklas naturligt, för då kan den blomstra.
Att packa in mängder av barn i ett rum och mata dem alla med samma föda i form av information och kunskap ihopkokad i systemets kök är inte lärdom, det är indoktrinering.
Sann lärdom kommer ur intresse och nyfikenhet, ur glädjen i att utforska och upptäcka.
Det är en lärdom som kommer ur den naturliga begåvningen, ur den universella intelligensen.
Den dag vi inser det kan vi ge utrymme för intelligensens tidevarv, den eviga intelligensen
…och den dagen är i dag, och inte senare i dag, utan nu, för det här gäller inte bara barnen, det gäller oss alla, allt utgår alltid från oss själva
…vi behöver återfinna den naturliga spontanitet vi hade som barn. Den har inte försvunnit någonstans, vi har bara förträngt den till förmån för all världens oväsentligheter och dumheter, i stället för att låta den mogna till nya insikter och upptäckter.
Vi har levt i en tid där fördumningen alltmer brett ut sig, och det är därför vi upplever det vi gör i världen i dag. Fördumningen är det verkliga viruset, och intelligensen den verkliga medicinen
…men vi är på väg från fördumningens tidevarv till en tid av mera intelligens, universell intelligens.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar av både dumhet och intelligens i världen.
Kommentera