Söndag morgon.
Vaknar.
En ny dag har grytt.
Solen sänder sina strålar in i sovrummet.
Världen är kvar.
Jag lever, mår bra.
På väg att stiga upp.
Men tänker; Är det min uppgift att ta hand om världen i dag? Bryr sig världen ens om ifall jag stiger upp eller inte?
Nä.
Vad bra!
Det är ganska skönt att ligga här.
Vänder mig om och ligger kvar en stund till.
Har man en gång missat soluppgången kan man lika gärna njuta av solens strålar i sängen.
Kommentera