Julafton. För den som lever i den juliga traditionen.
Den dag på året då endast tomten (och några till) gör nytta.
Vad är det i dessa nyttotänkandets tider annars för nytta med julafton?
En dag då den heliga samhällsproduktionen går ner på lågvarv. En dag då folk mest bara umgås med varandra, utan att göra desto större nytta.
Sånt är livet för det mesta för oss onyttiga.
Ja, alltså inte onyttiga i att leva onyttigt utan onyttiga i att inte leva för att göra (samhälls)nytta.
Just i den onyttan finns vår nyttighet.
För hur skulle alla dessa människor som lever för att göra nytta veta om att de gör nytta om inte vi onyttiga fanns?
Det är genom motpoler som saker och ting framträder. Motpoler är inte motsatser, de är komplement, två sidor av samma mynt.
Vi onyttiga är alltså fullkomligt nödvändiga för att framhäva de nyttiga.
Och för en del av oss det stora.
O Helga natt! Det förunderliga.
I år en stark upplevelse på en julfest att lyssna och se ”O Helga natt”
sjungen och visad på teckenspråk.
Ole
som i tiden trodde på tomten.
(L)ju(v)ligt!
Såg tomten med egna ögon i går 🙂 han hade tappat mössan i buskaget och hans vita hår glänste i kapp med skägget. Han fick vända om och bege sig på mössjakt, fann den och återvände.