På tal om vackert och fult i förra texten.
Det kom häromdagen upp att vi förtränger det vackra i tillvaron, skönheten, kärleken, sexualiteten.
Dessa är inte nödvändigtvis vackra i sig själva, men de är vackra för att de gör tillvaron och oss själva vackra.
När är vi och världen som vackrast om inte i förälskelsen?
Men vi förtränger det vackra och frotterar oss i stället i det fula, ambitioner, begär, jämförelser med varandra.
Och så undrar vi varför vi mår illa, varför livet känns meningslöst och andra negativa upplevelser.
För att nå välmående behöver vi ändra vårt fokus, från att vältra oss i det fula, ambitioner, begär och jämförelser till att se och omfamna det vackra, skönheten, kärleken, sexualiteten.