Lever inte vi människor ganska tragiska liv?
Se på barnen som framträdde här på FramStegen häromdagen, de springande, hoppande, lekande, skrattande barnen.
Deras liv kretsar kring en enda sak; lek.
I något skede av en människas liv förändras det här och det blir annat som kommer i centrum för våra liv; i dag pengar, prylar, status och sånt.
Det finns absolut ingenting i den här existensen som säger att det behöver vara så; att det blivit så här beror på en enda sak, en idé i det mänskliga huvudet.
Det är bara där tanken om pengar, prylar och status som livets nav finns, det är där den idén fötts; en idé som kan kallas tragikens frö.
Barnen är mycket närmare livet än oss vuxna. I leken finns det liv, pengar och prylar är döda ting och status inget annat än ännu en illusion i den mänskliga tankevärlden.
Men säger någon då, som vuxna har vi att ta ansvar.
Javisst, det är sant men ansvaret är en frihet, inte en börda. Utan ansvar kan vi inte ha någon verklig frihet. Ju större ansvar vi tar för våra egna liv desto större frihet har vi.
Vad är en större frihet, att ha leken som det centrala eller att ha pengar, prylar och status som det centrala?
Vad får oss att må bättre, och därmed världen att må bättre?
För den här världen mår precis så som människan mår.
Det är besattheten av pengar, prylar och status som gör att vi tar livet av både oss själva och jorden, det är tragikens frö.
Medicinen heter lek. Ett liv kretsande kring lek, lek med varandra, lek i naturen.
Kärleken och naturen är de starkaste helande, läkande och lekande krafterna.
Det har barnen fattat, och vi vuxna glömt.
Låt oss återupptäcka leken, så att våra liv blir magiska och inte tragiska.
Kommentera