Jag är så glad
…så glad att jag är jag
…och ingen annan.
Så glad att jag är jag med alla mina förmågor, och alla mina fel och brister.
Vaknar på morgonen
…kontrollerar
…jag lever, hurra
…och med en helt ny dag väntande på mig.
Kan det finnas något större?
Jag är en lycklig människa.
Inte mera eller mindre lycklig än någon annan.
Helt enkelt lycklig.
Lyckan är en subjektiv upplevelse, och kan inte mätas.
Den dag vi börjar mäta vår lycka med andras lycka kommer olyckan att stå vid vår dörr.
Därför att vi kommer alltid att hitta någon människa som verkar lyckligare än oss själva.
Känn bara lyckan. Det räcker.
Jag är så glad att jag är jag.
Tack för svaret. Jag tror ju att en äkta människa som vågar möta sitt eget jag i slutänden ändå är en medmänniska som är värd förtroende. En på djupet glad människa som funnit sitt eget värde i att vara den hon är har förmågan att se en en annan människas djupaste värde också i hennes aktuella svårigheter.
Så är det. Ju djupare vi kan se in i oss själva desto djupare kan vi se in i andra. Sedan är det ju inte så att glädjen alltid är given för en glad människa, men vi har möjligheten att välja att möta även svårigheter med glädje.
Tja. Glad för att jag är Tom men om jag är Rudolf obotlig alkoholist och vaknar till en ny morgon med dagen efter känslor var hittar jag dessa ljuvliga känslor som framkallar min spontana glädje! Tänk att få vakna till en ny dag!
Om du Tom skulle vara psykologen som Rudolf söker upp i sin nöd och han skulle möta en fullständig optimist fylld av glädje hur få denna glädje överförd till Rudolf. Genom att läsa detta ditt inlägg Jag är så glad?
Var och en måste hitta glädjen i att vara den man är, den kan ingen annan ge en. Däremot kan glädje smitta av sig, och det är väl ändå större chans att få en annan människa att finna sin glädje om man själv är glad än om man bär en sur och bitter uppenbarelse med sig.