I visdomens hav heter en text på FramStegens framsida. Vi befinner oss alla i det här havet, men gömmer oss för det mesta i den bekvämlighetens vass som finns i strandkanten.
Efter alla ryggdunkningar och klappar på axeln efter vandringen kunde jag luta mig tillbaka i bekvämlighet och tänka hur duktig jag har varit, men jag gjorde inte vandringen för att visa min duktighet eller för att bevisa något.
Den var inte heller någon dröm som gick i uppfyllelse. Snarare var den ett kall, något som jag kände att jag behövde göra och när den var klar var kände jag; nu är jag färdig med det här.
Det sagt utan att vare sig överdriva eller nedvärdera prestationen. Naturligtvis var den något speciellt, men samtidigt vet jag att varenda människa kan göra det speciella eller det annorlunda.
Hur vet jag det?
Genom mig själv. Därför att jag är en helt vanlig, enkel människa, som alla andra.
Det handlar bara om att gå bortom bekvämligheten, att ta sig ur bekvämlighetens vass och ge sig ut på livets hav.
Det är också vad den här bloggen egentligen vill, att ge sig ut på öppna havet. Det är ingen bekvämlighetsblogg.
Du ska inte bara kunna komma hit och bli serverad gullegull ord, ibland blir det för mycket sådant, utan det ska också vara obekvämt emellanåt.
För det är genom att våga möta det obekväma vi växer som människor.
Livet och verkligheten är inga bekvämlighetsinrättningar, och visdomen inga bekvämlighetssagor.
Vill vi verkligen veta någonting om verkligheten måste vi våga oss ut på livets öppna och obekväma hav.
Det är där visdomen möter oss. Det är där vi kan finna oss själva. Det är där vi växer.
Kommentera