Går genom materialet från vandringen.
Det känns som att gräva i det förflutna.
För det som har varit har varit, gårdagen kan inte göras levande igen.
Livet är nu, den här dagen.
Att omvandla det förflutna till nuet låter sig inte göras.
Annat än som minnen.
Så hur skapar man ett verk för framtiden utgående från det förflutna?
Kanske genom att tillsätta nuets krydda.
Vad den än är. Det kan vi inte veta, för nuet är alltid nytt.
Därför kan vi inte exakt veta hur det vi skapar blir. För nuets krydda är okänd.
Det är det som gör det så intressant att skapa. Det kan bli hur som helst, allt är möjligt.
Det förflutna.
Tid som flutit
…förbi
Finns inte längre.
Det var.
Nu är.