Söka sig själv
…ett dilemma för den rika världens människor…
…och en orsak för många att bege sig ut på långvandring.
Så många av dagens västerlänningar har det till synes toppenbra, enligt den standard som samhället och omgivningen satt upp, hög utbildning, arbete, materiell välfärd och så vidare.
Ändå är man missnöjd.
Det kanske krävs att man har ”allt” för att inse att man saknar det viktigaste av allt, den inre kontakten med sig själv.
Vi kan ha hur mycket yttre välfärd som helst, men utan den inre välfärden, den inre friden kommer vi att känna en saknad.
Och vi beger oss ut för att söka den, för att söka oss själva.
Därför att vi lever i föreställningen att det vi söker finns någonstans därute. Så vi går på vandring, eller på äventyr eller något annat.
Och söker och söker och söker…
Vi kan söka ihjäl oss, vi kommer ändå inte att hitta det vi söker.
Av den mycket enkla anledningen att vi söker på fel ställe. Och ännu viktigare; att vi inte ens vet vad det är vi söker.
Allt det vi söker finns redan hos oss.
Vi är födda som oss själva, med precis allt det vi behöver.
Det vet vi intuitivt som små barn, men vi lever i en värld och ett samhälle som gör allt för att leda oss bort från oss själva.
Därför är så många människor vilse i dag, och måste söka sig själva. Det gäller mig också.
Men jag vet att jag inte kan hitta det jag söker genom att vandra. Jag vet att det redan finns inom mig, och att det inte spelar någon som helst roll var jag är eller vad jag gör.
Det handlar om att bli medveten om den inre friden, det inre välmåendet, vår egen inre värld.
Den värld som ligger oss allra närmast, men som ändå är så totalt främmande för oss.
Den dagen vi blir bekanta med den världen upphör vårt sökande, inte innan dess.
I den yttre världen har jag i dag förflyttat mig till Villafria, ett industriområde inklusive några hotell, innan storstaden Burgos.
Så i natt bor jag på hotell, yttre välmående till ett bra pris med middag och frukost.
Middagen här serveras först 20.30 så det är snarare nattmål.
Jag gå nu ensam, men det finns andra vandrare som går ungefär samma sträckor. Domenic från Venezuela och jag har stött på varandra flera gånger de senaste dagarna.
Däremot har jag nu inte sett min vän Anatoli från Ryssland på ett par dagar. Han är en kul kille, pratar bara något enstaka ord engelska men kan ibland komma med längre utläggningar på ryska. Jag förstår inte mycket av det, men vi kommer bra överens.
Efter några varma dagar i veckan har Spanien under veckoslutet bjudit på svalare väder, i dag med en kylig vind.
Kommentera