Efter cirka tio dagar eller så i sällskap tog Reto och jag farväl av varandra i Pamplona i dag.
Han avslutade sin vandring där för den här gången och åker tillbaka till Nidau i Schweiz där han bor.
Det här med att vandra i sällskap med ett par andra, Larry från USA var ju också med oss några dagar, har varit en del av vandringen.
Det har gett den en annan dimension.
Jag har varit tveksam till att vandra med andra men båda dessa medvandrare har varit lätta att umgås med och generösa i både ande och handling så jag har varit i gott sällskap.
Från och med mitt på dagen i dag är jag ensam igen, och det är skönt på sitt sätt.
Det ger på sätt och vis större utrymme.
Ensam är jag ju ändå inte, det finns andra vandrare längs med vägen. I kväll är vi fyra personer på ett albergue, som härbärgena heter här, i Uterga.
Det är lite som en ny värld att ha kommit in i Spanien, och jag får försöka hitta en rytm att följa här.
Det ska nog gå bra.
Det är väl ok med sällskap några dagar ibland och man ör ändå inte bunden vid detsamma. Så frihet finns kvar
Jo så är det. Man har ett val och behöver inte hålla fast vid sällskapet om man inte vill. Men vi hade en del kul.