Att allt har sin tid är välkänt.
Det är kanske ur det perspektivet man ska se nätterna under vandringen.
Den första delen av vandringen med långa vandringsdagar, mycket skog och natur och sommarnätter var tältandets tid.
Nu verkar det vara jugendherbergens tid med fjärde natten på raken på ett sådant.
Den här gången i Speyer, med ett flygplansmuseum intill.
Hur det blir och utvecklas framöver visar sig då den tiden är inne.
Ser ni, nu är jag inne på nätterna igen. De dyker upp varje dag. Och det är klart, de avslutar ju varje dag så det är kanske naturligt att de gör sig påminda.
Det har varit vandring i dag också, och kilometermässigt blev det en ganska normal dag. Däremot var lutningen kartmässigt inte så brant, det vill säga det gick mera snett än brant neråt. Därför förflyttade jag mig inte så långt söderut under dagen.
Och utan två olika damer som dök upp vid två olika tillfällen och visade mig vägen vet jag inte var jag hamnat i dag.
Den sista biten av vandringen gick längs floden Rhein, och den kan bli en medvandrare även dagarna framöver.
Det har varit en blåsig dag och regnet har hela dagen legat och tryckt på, men det sparade sig tacksamt nog till i kväll innan det började strila ner ordentligt.
I kväll är jag för övrigt ensam i rummet, efter att vi var fem eller sex senaste natt. Har inte så noga koll för någon ramlade in mitt i natten.
Helt ensam är jag ändå inte i kväll, har sällskap av en fluga.
Och så ett par extra bilder som bonus. En nalle från det zoo som låg intill gårdagens jugendherberge i Heidelberg (det fanns fönster på zooet som vette ut mot gatan), och ett par ridande på en gris framför slottet i Schwetzingen.
Kommentera