Söndagar är stilla dagar här i Tyskland. Affärerna är stängda och det mesta är lugnt och rofyllt. Många är ute och cyklar.
På restauranger som har öppet verkar det mera livfullt.
Endast i nordligaste Tyskland har affärerna söndagsöppet några timmar.
Det är säkert bra med någon andningspaus också i kommersen.
Hela atmosfären andas på något sätt ett lugn, en paus, lite återhämtning.
Ger tid att sakta ner och se det paradis vi lever i.
Vandringen har ändå gått på som vanligt, efter en något lugnare dag i går.
Den har tagit mig till Bad Gandersheim och Kurcampingen här. Det blir ny övernattningsform för fjärde natten i rad, senaste natt spenderades i skogen.
Förstår för övrigt väl ifall de här ortsnamnen inte säger någonting för de flesta av er. De säger inte mig så mycket heller.
Jag har annars ganska lätt för namn, men jag tappar hela tiden de här tyska ortsnamnen. De är så många, orterna avlöser varandra och de flesta bara går jag genom eller förbi.
Benet känns annars bra ännu så länge, fötterna likaså, bara någon liten känning i någon tå. Två tånaglar har lossnat så här långt och håller på att förnyas.
Sånt är läget en stilla söndag kväll.
Hej Vandrare!
Tack för din vandring som lämnar spår hos oss som följer dig. Vi har kanske mera tid än du att se oss omkring på en ort där du gör ett uppehåll. Orten borde i flesta fall kallas stad. När Google map guidar oss omkring i samhället, och jag följer alltid med på guidningen, som öppnar vyer av natursköna områden och en stadskultur med underbar arkitektur, ett slags färggrant sagoland för oss nordbor som är vana med moderna husfasader och tomma fönster, men i Tyskland närhet och värme. Så ser vi med våra turistögon på omgivningen. Visst finns där förstår vi problem och vardagsbekymmer i samma grad som hos oss i Norden, men vi ger oss rätt att känna förtjusningen i människans förmåga att skapa samhällen med sådan härlig utformning och fantasi. Jag är oerhört tacksam att få vara med om detta och kan också avslöja om den inre vandring jag upplever genom att varje dag läsa ett kapitel i boken HELT PERFEKT som har blivit en upptäcktsfärd i inre landskap förmedlade av Tom Vandrare. En upptäcktsfärd med öppna horisonter till mitt eget inre. Tänk att få vara med om denna vandring i dubbel bemärkelse. Min tacksamhet är stor. Jag rekommenderar dig som trycker på gilla-knappen att ge dig ut på en vandring som blir en upptäcktsfärd som också betyder att du kan bidra Vandraren ekonomiskt med bokens pris. Själv får du någonting som har ett värde som inte kan mätas i pengar.
Tack så mycket för de vänliga orden! Och jag är jätteglad för att du funnit ditt sätt att följa vandringen med mig, ja till och med göra den med mig.
Det är sant, jag vet inte mera om de orter jag passerar än det jag ser och uppfattar där och då. Det finns naturligtvis så mycket mera ”innehåll” i dem. Vet inte heller hur stora de är, kan bara uppfatta att de är olika stora i förhållande till varandra.
Orterna/städerna är en del av vandringen, men en ännu större del utgör landskapet runt och mellan dem. De många kilometrarna görs på landsbygden.
Är också jätteglad att boken ger dig så mycket. Det är nästan så att jag själv börjar sakna den.