Jag lekte med två olika rubriker för det här inlägget, antingen Den bästa dagen eller Inte mycket att orda om.
Det blev till slut ett tredje alternativ.
Därför att det bäst motsvarar verkligheten.
Det här är mitt liv, den här stunden, just nu.
Jag kan antingen gilla läget eller ogilla det. Det spelar ingen roll, det är fortfarande mitt liv.
Och visst spelat det roll, en helt livsavgörande roll. Därför att min inställning till den här stunden är helt avgörande för hur mitt liv är.
På samma gång påverkar det också livet i stort. Ju positivare inställning jag har till den här stunden desto positivare inverkan har jag på min omgivning.
Hur vårt liv gestaltar sig är något som ständigt är med i oss, i varje stund har vi möjlighet att välja hur vi ser på och möter livet.
Det är helt och hållet vårt eget ansvar.
De två övriga rubrikerna stämmer för övrigt också in på verkligheten.
Om vi verkligen är närvarande i stunden är det här den bästa dagen, därför att det är den enda dagen som existerar just nu.
Det betyder inte att det finns så mycket att säga om dagen, den är inte mycket att orda om. Den stora konsten är att kunna njuta av dagen som den är, i stillhet och tystnad.
Det här är mitt liv i den här stunden, sittande på ett hostel i Lüneburg blickandes ut över regnet som faller och tågstationen med all rörelse som pågår där. Samtidigt som jag skriver de här orden.
Det är precis här jag ska vara och det här jag ska göra just nu. Det är meningen med mitt liv i den här stunden. Annars skulle jag vara någon annanstans och göra något annat.
Jag älskar den här stunden. Den är mitt liv.
Benet känns något bättre i dag, även om det fortfarande ömmar en del vid massage.
Som det ser ut just nu stannar jag här åtminstone till lördag, det ska enligt prognosen regna en hel del i morgon, och om det känns ok i benet då kör jag igång igen. I lugn takt.
Men jag ska dock lyssna till benet och höra vad det säger innan jag fattar slutligt beslut.
Kommentera