Träffar du många människor, och har du någon att prata med? Det är ett par frågor folk undrat över.
Låt mig göra det klart;
Jag har väldigt lite behov av att prata.
Av någon anledning har vi fått för oss att det är närmast en dygd och ett måste att prata.
Och vi sätter en massa energi på fullkomligmeningslöst dösnack.
Ta vädret som exempel, ett ständigt återkommande samtalsämne. Vad är det för vits att konstatera att solen skiner? Det ser väl var och en med sina egna ögon.
Pratet är många gånger en skyddsmekanism. Dels för att tystnaden upplevs som obekväm och dels för att orden skapar ett avstånd till andra.
Det är i det tysta vi verkligen kan möta en annan människa. I ett möte med blickar, i ett leende, i en gest som att hålla upp en dörr.
Jag brukar se på de människor jag möter, och en stor del möter min blick. Ett kort möte av gemenskap, ibland åtföljt av ett hej eller god morgon.
Visst möter jag många människor, men det är i allmänhet korta möten. Och visst pratar jag med människor, oftast på deras initiativ.
De gånger jag själv tar initiativ handlar det för det mesta om att fråga om vägen. Och så här långt har alla varit vänliga och hjälpsamma.
Ofta dyker de här människorna upp just när de behövs. Det är flera gånger jag kommit till korsningar och varit osäker på riktningen, och precis där har någon kommit emot och hjälpt.
Det hände senast i dag då jag frågade en kvinna med en stor hund om vägen till Ljungby centrum. Annars brukar jag undvika folk med stora hundar, men hon var den enda som fanns där just då.
Ett lite speciellt möte var på midsommardagen då jag i hällregn vandrade genom ett bostadsområde i södra Björneborg. Plötsligt möttes jag av en skylt om att det var en återvändsgränd och jag tänkte; nu är jag helt fel ute, vad gör jag?
Men precis där stod två män på en terrass och grillade under ett parasoll. De kunde berätta att jag var på rätt väg.
Många fler möten väntar ännu under vandringen, fast kanske med ännu mindre prat och mera tyst kommunikation då jag så småningom går in i länder med språk jag endast behärskar med några få ord.
Destinationen för stunden är Ljungby dit jag anlände tidigare i dag, och avsikten är att ta mig en bit förbi staden på eftermiddagen.
Efter den ofrivilliga pausen i Värnamo blev gårdagen en intensiv vandringsdag med bara någon kort paus.
Situationen med sim-kortet var för övrigt enkelt åtgärdad. Den yttersta ramen på kortet kunde tas bort och så passade det i den nya telefonen.
Det här blogginlägget är skrivet med telefonen, ville testa om det fungerar.
Hej! Undrar om det är din första smart telefon du har köpt? Grattis i så fall :). Då kommer du att få uppleva en ”ny värld”.
Den föregående var nog också smart men med föråldrad smarthet 🙂 Så det är som en ny värld med denna nya smartmanick.