Vi människor är ofta rädda för enskilda individer, för dem vi ser som galningar. Men det är inte de enskilda galningarna som är de farligaste människorna.
Visst kan en enskild galning ställa till med en del, men det är ändå i begränsad omfattning.
De verkligt farliga människorna är de som gömmer sig i kollektivet, i gruppen, de som ingår i mobben
…för genom kollektivets anonymitet och kollektivets makt kan man trycka ner allt och alla som är annorlunda.
…och man mer eller mindre tvingar människor att anpassa sig till något som de inte är, vilket är rent och skärt våld.
Det här sker i både stort och smått, både globalt och i lokala sammanhang. Det är kollektivets makt som ligger som grund för det mesta av det förtryck och våld som finns i världen.
Och förtrycket och våldet handlar inte bara om det fysiska och är inte något som sker enbart ”ute i världen”, utan det sker i olika former i vår omgivning, varje dag.
Allt är baserat på rädsla.
Människor är så osäkra och otrygga i sig själva att de uppfattar allt som är annorlunda som ett hot.
Man tror att kollektivet ger trygghet, men det gör det inte, det bara döljer ens egen osäkerhet och rädsla.
Och rädda människor är de farligaste, inte galningarna.
De människor som insett och accepterat sitt eget annorlundaskap är mänsklighetens välsignelse, även om de av kollektivet upplevs som ett hot.
Det är i individualiteten som verklig trygghet finns, enbart genom att finna sin inre trygghet kan en människa nå bortom sina rädslor, och därmed också dela med sig av tryggheten till andra.