Du är konstig.
Det är en av de största komplimanger vi kan få.
Därför att det är i vårt annorlundaskap vi kan finna den vi är.
Att vara annorlunda betyder inte nödvändigtvis att man funnit sig själv, men den som funnit sig själv kommer ofrånkomligen att uppfattas som annorlunda.
Därför att vi alla är olika.
Det är genom vår olikhet, genom vårt annorlundaskap, vi kan vara den vi är.
Ändå gör vi allt för att sträva efter att vara lika andra, att passa in i det som kallas normalt.
Men i det likriktade, i det normala, kan vi omöjligen finna oss själva, omöjligen finna sanningen.
Vi kan inte anpassa oss till det normala med mindre än att vi begår våld på oss själva. Därför att det som någon annan kallar normalt inte är det som är naturligt för oss.
Det är som att försöka klä på alla samma klädesplagg, för en del kommer de att vara alltför stora, för andra alltför små. Vi har alla vår egen skräddarsydda tillvaro att leva, en tillvaro som är anpassad enbart för oss.
Så när någon säger till dig att du är konstig; ta det inte som en förolämpning, utan ta det som en komplimang.
Eller om någon säger; du är inte riktigt klok.
Det är också en komplimang, i en värld som tror att klokhet är detsamma som att ta till sig andras lärdomar och erfarenheter.
Verklig klokhet kan endast anskaffas genom att själv leva och uppleva. Det är våra egna erfarenheter som gör oss verkligt kloka, inte andras.
Den stora massan människor nöjer sig med att försöka tvinga sig in i en dress som är anpassad för någon annan, och att mätta sig med den klokhet andra matar dem med.
Så om dessa uppfattar dig som konstig eller som inte riktigt klok är det rena komplimanger.