Vi har inget att bevisa i världen.
Vi har något att uppfylla i världen.
Oss själva.
Vår plats här.
Vi har alla vår alldeles egna plats i världen, en plats som ingen annan kan ta eller ha.
För att låna titeln på Tomas Sjödins senaste bok;
Den som hittar sin plats tar ingen annans.
Livet har skapat oss helt unika och gett oss vårt eget utrymme att fylla.
Vi har var och en vårt eget liv inom det stora livet, och det är bara vi själva som kan leva detta liv.
Detta grundläggande faktum har vi någonstans längs vägen tappat bort i det västerländska samhället, som inte är ett civiliserat samhälle, utan ett kannibalsamhälle. För vad är konkurrens om inte en form av kannibalism? Att äta eller ätas. Det är ur en mänsklig synvinkel oerhört primitivt.
Vi är inte här för att äta varandra. Vi är här för att uttrycka vår unikhet. Vår individualitet.
Vägen till gemenskap och fred går just genom individualiteten.
För när vi hittar vår egen plats, och inser vår egen unikhet kan vi se att varje annan människa också har sin alldeles egna plats och sin alldeles egna unikhet.
Den dagen vi kan acceptera oss själva som vi är kan vi också acceptera andra som de är, med alla de förmågor och alla de fel vi var och en bär på. Vi kan inte förstå och acceptera andra människors unikhet innan vi förstått och accepterat vår egen unikhet.
Innan vi insett att vi är fullkomligt unika uttryck för livet, varenda en av oss. Det finns inte två stycken av en enda individ.
För att kunna fylla vår plats i världen måste vi inse att vi inte är här för att bevisa något för någon annan, utan att vi är här för att uppfylla oss själva, och därmed vår plats i världen.
Att uppfylla sig själv är varken själviskt eller egoistiskt, det är den största kärleksförklaring vi kan ge oss själva, våra medmänniskor och livet.
För en människa som funnit sin plats i världen och livet har inget behov av att ta en annan människas plats, tvärtom, hon kan i stället ge utrymme för den andra att hitta och ta sin plats.
Kommentera