Ett par av de senaste texterna har handlat om hjärtat, och det kan kanske vara på plats med ett förtydligande av vad som avses.
Att vi ska låta hjärtat vara med i vårt tänkande betyder inte att vi ska låta känslorna ta över.
Känslorna finns där och får vara där, men de kan vara lika ytliga och förvirrande som tankarna, och leda oss lika vilse om vi låter dem ta över oss helt.
Hjärtat här handlar inte om känslorna, och inte heller om det organ med samma namn som finns i bröstet och pumpar runt blodet i vår kropp.
Det handlar i stället om något djupare inom oss, det finns ett djup som ligger i bröst-magtrakten, det vill säga i hjärtat, eller centrum, av vår kropp, och det är där vårt verkliga liv har sin bas.
Vi kan kalla det kärlekens källa.
För kärleken är grunden till allt, och när vi har kontakt med denna källa inom oss är hjärtat, kärleken, vår ledstjärna i livet.
Det är bara det att vi är så omedvetna om den här källan, och därför så sällan har kontakt med den.